JOBBLAS MAGISKA VÄRLD

Eller en sköldpadda i en stor sjö.Planter och stjörnor, naturens elemnt, siffror, grödor, kalenderns dagar och tidsperioder hade alla sina egna gudar. Gudarnas egenskaper, illvilja eller välvilja och förbindelser förändrades i takt med dygnens gång i mayakalendern och efter solens , Venus, månens och stjärnornas positioner. Till mayaprästernas uppgifter hörde därför att kunna göra mycket exakta astronomiska observationer.Skapelsemyt Quichémayas skapelseberättelse skissas i Popol Vuh. I denna skapas världen från intet endast genom mayas samlade pantheon av gudar.

Mayafolket såg Tepeu och Gucumatz som anfäder och man sa att det var de som hade skapat allt; dock med vissa förhinder i att finna lämpligt råmaterial till dugliga människor. Först med majs hade de framgång. Initialt hade de misslyckats med att göra människor av lera och därefter av trä, innan varelser gjorda av majs kunde tilldelas uppdrag som prisade gudarna. Vissa forskare hävdar att denna berättelse ökar trovärdigheten till uppfattningen att mayafolket inte trodde på konst allt deras arbete syftade till att få gudarna på gott humör.

Utöver skapelsemyten innehåller Popol Vuh den mellanliggande berättelsen om de legendariska skickligt bollspelande tvillinghjältarnas, Hunahpu och Xbalanque, kamp med att besegra underjordens, Xibalba, "lorder". Tvillingarna stiger ned i underjorden, förlorar en bollmatch och avrättas. Hunaphus huvud sätts upp i ett träd, vilket lockar dit en nyfiken gudinna, Xquik.

Huvudet spottar i hennes hand, varpå hon blir gravid och de två på så vis till slut mirakulöst återfödda. Än en gång förlorar de båda en match mot Xibalbas elakingar, som maler sönder dem och strör resterna i en flod. Tvillingarna återföds dock åter igen, nu som kringvandrande artister och de beger sig ytterligare en gång till Xibalba med en listig plan, vilken äntligen lyckas få bukt med underjordsmonstren.

Myten tillhandahåller en metafor för jordbrukets cykliska förlopp och grödornas årliga återfödelse. Dessa två berättelser är brännpunkter i mayafolkets mytologi och ses ofta avbildade i mayakonsten.Några bemärkta gudar

Ah Puch – dödsguden.
Ah Kinchil – en solgud och jaguarguden.
Alom – en modergudinna.
Bolon Dzacab – en förfadersgud.
Chaac– regn- och åskgud.
Camazotz - fladdermusgud, som antastar tvillingarna i Popol Vuh.
Cumhau – dödsgud på en av nivåerna i Xibalba.
Ek Chuah - köpmännens och kakaoodlarnasskyddsgud.
Gucumatz– ormgud och skapargud.
Hunab - de övergripande guden, gränslös och omnipresent.
Hunahpu – en av skapargudarna, den uppgående solens gud och namnet på en av tvillingarna i Popol Vuh
Huracan – storm- och eldgud, tillika en av
skapargudarna..
Itzamná - den högste guden, make till Ix Chel.
Ixbalanque - tvillingbror till Hunahpu.
Ix Ch'up - mångudinnan.
Ix Chel – maka till Itzamná och mor till Bacabs. Läkemedelskunnig.
Ixtab – självmordsguden.
Kukulcán – Quetzalcóatl – Venus – senkommen krigsgud mm.
Tohil – eldens gud.
Xbalanque – mångud.

Zipacna - en demon i Xibalba.

BacabsBacabs var fyra bröder, söner till Itzamna och IxChel. En av skapargudarna placerade dessa i var sitt av universums fyra hörn. Eftersom dessa viktiga himlens uppbärare står vid en av de fyra kardinalriktningarana, så blev var och en tilldelad var sin färg och var sitt specifika segment i mayakalendern.

Hobnil (senare ersatt av Chaac) - bacab i öster, står för rött och Kan-åren.
Can Tzicnal - bacab i norr, står för vitt och Muluc-åren.
Zac Cimi - bacab i väster, står för svart och Ix-åren.

Hozanek - bacab i söder, står för gult och Cauac-åren.

Hänvisningar till Bacabs hitter man i 1600-talsbiskopen, bokbrännaren och historieskrivaren Diego de Landa och de olika maya berättelserna som är kända som Chilam Balam. Vid något tillfälle blev bröderna associerade med bilden av Chaac, Mayas regngud. På Yucatán refererade Chan Kom-maya till himmelsbärarna som de fyra Chaacs.Man trodde att de ock
så var jaguar gudar och hade anknytning till biodling.
Liksom många andra gudomar var Bacabs viktiga vid spådomsceremonier, som man vände sig till med frågor om grödor, vädret eller binas hälsa.De första människorna Xpiyacoc var mayafolkets ”urfader”, make till urmodern Xmucane. MayakalendernMayakalendern är ett system av flera enskilda kalendrar som användes av Maya-folken i det för colombianska Mellanamerika. De olika kalendrarna var ett uttryck för mayakulturens besatthet av att ha koll på tiden och anknöt till astronomiska observationer av solår, månår och Venussynodiska perioder. Andra matematiskt väl definierade tidsperioder hade rituella ändamål utan synbar anknytning till kända naturcykler. Sin matematik baserade mayaindianerna på talet 20.Mayansk tideräkning blev därmed en komplicerad historia genom att de olika kalendrarna kunde synkroniseras och låsas mot varandra på flera sätt, så att kombinationerna gav upphov till andra längre tidscykler. Element av detta återfinns även hos andra centralamerikanskakulturer. Huvuddragen av mayas kalender baseras på ett system som varit i allmänt bruk i området från 600-talet f.Kr. Det har flera karakteristiska detaljer gemensamma med tidigare mellanamerikanska civilisationer, såsom zapoteker olmeker, mixteker, och senare också aztekerna. Fastän den mesoamerikanska kalendern inte skapades av Maya har deras utveckling och förfinande av den gjort den till den mest sofistikerade av dåtida kalendrar.

Innehåll

₁_{Olika samverkande kalendrar}
- _{^{1.1 Tzolkin}}
- _{^{1.2 Årskalendrar}}
- _{^{1.3 Cykliska perioder}}

- _{^{1.4 Historisk datering}}

Olika samverkande kalendrar Tzolkin Den mest använda av dessa kalendrar saknar anknytning till solåret med sin period, Tonalamatl på 260 dygn. 260-dygnskalendern var i allmänt bruk i samhällen över hela Mesoamerika och är med stor säkerhet den äldsta av kalendrarna. Den används fortfarande för rituella ändamål i några områden i Oaxaca och bland mayabyar på det guatemalanska höglandet. Mayaversionen går under namnet Tzolkin, dygnsräkning. Tzolkin består av 13 stycken 20-dagars ”veckor”, uinal. 20-dygnsperiodens dagar har alla egna namn. Årskalendrar Tun var en ungefärlig årsenhet om 360 dygn, som användes för historisk tidsregistrering. Tun bestod av 18 stycken 20-dygnsperioder med egna namn. Till vardags fanns en 365-dygns kalender känd som Haab. Haab bestod av ett tun plus fem olycksbådande extradygn vid årsslutet. Trots att man vet att maya med stor noggrannhet kände till det synodiska årets längd, verkar det inte som om de alls tagit hänsyn till skottår i kalendersammanhang. Detta leder till korrigering, när man vill räkna om till Gregorianskakalendern.Cykliska perioder Tzolkin kunde kombineras med Haab som två kugghjul till en synkroniserad längre period om 52 Haab, eller 73 Tonalamatl, det vill säga 18 980 dygn som var en betydelsefull kalenderrunda på ungefär 52 solår.Man iakttog också det 584-dygns venu omloppet. Maya hade liksom babylonierna upptäckt att en cykel om åtta Haab sammanfaller med fem venusomlopp. Dessutom hade man med relativt enkel aritmetik lyckats gifta ihop detta med två kalenderrundor. En dubbel kalenderrunda på 104 år motsvarar nämligen exakt 65 venuscykler.Men maya som var besatta av tidens gång och kalendariska hållpunkter gick längre än så. De ville få Venus att ännu bättre matcha den 260-dagars Tzolkin. Detta krävde betydligt flera cykler, och deras stora Venusrunda kom att omfatta 301 synodiska omlopp under en period av 481 år med ett fel på endast 2 timmar.Mayas tidsbegrepp var hårt knutet till religiösa föreställningar och händelser som utlöste rituella åtgärder, som följde konjunktioner och Venus uppdykande som morgon- respektive aftonstjärna. Venuscykeln var speciellt knuten till guden Kukulcán och reglerade de tidpunkter då krigshandlingar kunde väntas vara framgångsrika.Problemet med cyklerna var att de inte lämpade sig för datering. Även en "supersiffra" i dagar, som motsvarade 36 dubbla kalenderrunor, dvs 3 744 Haab och av vissa forskare felaktigt klassats som ett "Långa räkningen"-tal, saknar startpunkt. Historisk datering Mayanska siffrorFör att gå vidare behövs lite insikt i mayakulturen matematik. Den är ett så kallat vigesimalt talpositionssystem med 20 som bas i stället för vårt med 10. Det behövs alltså 19 olika siffertecken utöver noll och varje enhet i en given position representerar 20 gånger enheten i positionen som står före. Talen skrevs vertikalt nedifrån och uppåt. Redan på 300-talet hade man tagit nollan i bruk, men använde sig trots beräkningar utförda med noggrannhet på hundradelar av dygn, aldrig av tjugondelar eller andra bråktal.För att staka ut längre tidsperioder och för att skriva ut årsdateringar användes en annan typ av kalender, som inte utgick från Haab, men likväl kunde relatera olika händelser i förhållande till varandra. Denna form är känd som den Långa Räkningen och baseras på det antal hela dygn som förflutit sedan en viss mytisk startpunkt, epok, som motsvarar den 12 augusti3114 f.kr. En startpunkt som inte heller var befriad från mayafolkets cykliska tidsuppfattning. Den betraktades bara som slutpunkt på en föregående ”stor årscykel” om 5 200 tun och datumet ligger nära en heliakisk uppgång för Venus.Den Långa Räkningen noterades med positionssystemet, där varje position har namn som betecknar den högre multipeln dygn. Denna kunde utsträckas att representera godtyckliga datum i en fjärran framtid. Grundkonceptet tros även här vara ett arv från tidigare mesoamerikanska kulturer.Långa Räkningen bygger på talserier med basen 20 om antal hela 360-dygns perioder, Tun. I en datumangivelse räknar man bara till 18 i tredje positionen och får slutresultatet i antal hela dygn. (Man ville ha en närmare korrelation till det tropiska året än 20 × 20 = 400 dygn). I övrigt är Långa Räkningens cykler helt oberoende av solåret.Det mayanska ordet för dygn är kin och tjugo kin är en uinal. Arton uinal blir ett Tun; tjugo Tun bildar Katun, tjugo Katun utgör en Baktun. Maya hade framförhållning och det fanns inte mindre än fyra högre-ordnings cykler: Pictun, Calabtun, Kinchiltun, och Alautun (en Alautun blir cirka 63 miljoner år).

Tabell över enheter i den långa räkningen
Dygn	LR-perioder	LR-enhet	Solår	Tun
1	= 1 Kin
20	= 20 Kin	= 1 Uinal
360	= 18 Uinal	= 1 Tun	~ 1	1
7 200	= 20 Tun	= 1 Katun	19,7	20
144 000	= 20 Katun	= 1 Baktun	394,3	400
1 872 000	= 13 Baktun	= 1 stor årscykel	5 125	5 200
2 880 000	= 20 Baktun	= 1 Pictun	7 885

Mayainskriptioner med långa räkningen kompletteras ofta med en så kallad Lunarserie: en annan kalendarisk form som ger information om månens fas och läge under halvårsvisa månvarvscyklar.Tidsbegreppets hårda koppling till riter och Mayas rika mytologi lockar inte oväntat till spekulationer hos dagens sökare. New-age-rörelsen har tagit till sig och omtolkat åtskilligt. En detalj som passar in här är ragnaröksföreställningarnai samband med skiften i Baktun-cykler. Snart förestående är ett veritabelt storcirkelskifte:Mayakalenderns stora årscykel,era, omfattar 13 Baktun, tiden 3114 f.Kr. – 2012 e.Kr., med Holocén notation 6887 – 12012. Vid det valet verkar talmystik snarare än någon naturlig cykel ha spelat in. Att lägga märke till i dag är att cykeln slutar den tjugoförsta december 2012.Kan detta innebära slutet, eller början på något nytt

Mayafolket är kanske det enda folk som fått kunskap från universum. Allt i deras kultur visar och tyder på det, det finns saker nedskrivna som vi inte ännu har löst eller kunnat tolka.